litedittlitedatt

Jag gillar söndagar. Ingen kräver att man ska göra något som på lördagen. En söndag kan gärna tillbringas i soffan halvt slumrande. Gårdagen dvs. 1:a advent och söndag innebar lite "adventning", de där jävla pappstjärnorna skulle upp i fönstret och mitt tålamod verkade det som jag redan tagit slut på tidigare under veckan. Upp kom de iallafall och det är väl i stort sett allt som kommer pyntas i den här boningen. Kvällen innebar en visit hem till Oertels residens och hon bjöd på dvs. jul-läckerheter. Och döm av min förvåning när hon (efter lite tjat från en del besökare) drar på el classico. Nu var det ju inte det som var grejen utan någon gång rullar iallafall "net on net"-reklamen och ja, jag tror att det var jag (och om det inte var det så håller jag med) säger "Jag tycker Lill-Babs är lite äcklig." Kicki ansåg att det var för att hon legat med Lasse Berghagen. Trots att det är ny dag och ny vecka så hade jag fortfarande hellre legat med Lasse Berghagen, tänk dig honom jämte dig endast i sin blåa kavaj, Kicki spann ju vidare och drog in Teddybjörnen Fredriksson i det hela. Nu så förekommer ju inte sådana här samtal varje söndag, för mina och Mr.T's söndagar börjar nästan bli rituella. Vi gör som oftast ingenting, sen lagar vi en husmansrätt för ett helt kompani så vi får matlådor till måndagen (och gärna till någon mer dag), tittar på "Amazing Race" och anser att vi hade klarat oss alldeles strålande (och givetvis oftast bättre). Eftersom Mr.T har en bit att åka på måndag morgon så blir det att krypa ner i sängen tidigt. Sova hoppslingrade är inte min grej, somna med en hand mot en rygg eller hand på arm är alldeles lagom. Igår slog regnet (som vanligt) mot rutan och jag låg i mörkret och lyssnade på Mr.T's djupa andetag och mådde hur bra som helst, endast med en uns kroppskontakt.

Dagens aha: Det går faktiskt att skära sig på en konservburk. Någon gång ska ju vara den första.